Författande prästen Erland Svenungsson, jag och andra som gick från jordbruk till ordbruk

Bara 110 sidor. Liten på jorden, stor i orden. Så kan Erland Svenungssons nya bok Orkidébarn karakteriseras. Ett ciselerat språk ger ett intensivt möte med läsaren. Varför frågar jag mig? Är det för vi båda är i en ålder då vi summerar varför vi blev som vi blev – utifrån unga år med frågan Vem är jag.

Ta en nypa från Ingmar Bergmans Smultronstället med professorns resa till barndomen. Bre på ångesten från Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten. Ta det episka från Sven Delblancs Hedeby om nu någon minns böckerna och TV-serien. Annars gå till vår längsta TV-serie, Hem till Byn skriven av Bengt Bratt. Brygden leder till Orkidébarn, för Erland är en språkets mästare. Fortsätt läsa “Författande prästen Erland Svenungsson, jag och andra som gick från jordbruk till ordbruk”

Kulturspaning mot år 2026. I Hällungens vildgässdal mellan Stora Höga och Ljungskile.

Vårkvällar hörs gässen nere vid sjön. Några sträck väljer rutten från Spekeröd över Hällungen, östidan oftast för uppvindens skull – och vidare norrut. Uppe vid Ljungs kile tar de följe med fåglar som valt huvudstråket längs Hakefjorden. Vårt torp ligger vid en korsning. För där ser vi andra flockar som kommer från Stigfjorden och efter Hällungen följer Huverödsdalen upp mot Göta älv.

Fortsätt läsa “Kulturspaning mot år 2026. I Hällungens vildgässdal mellan Stora Höga och Ljungskile.”

Kvällen då Törnrosa väcktes vid en sagobäck i Ucklum

Berättarafton i går på Sågen i Ucklum. En perfekt plats för sagan om Törnrosa, inte med Disneygull utan den råa folksagan. Berättaren Benjamin, från Cornwall ursprungligen, är inte olik en friare som fastnat i törnet. I publiken damer i silverhår, som feer vakande en hundraårig sömn. I en trollsk lövskog med hasselsnår och måhända en hagtorn att sticka sig på. Lyss till Benjamins poesi.

Benjamin Bushhill, som klippt ur Sagan om ringen

Sagån bakom berättaren gör här en slinga där jag som barn drog upp bäcköring. Då var dalen en beteshage där jag hämtade korna eller red på Gullan och Sessan. Marken kallas Dammhagen efter kvarndammen. Kvarnen nedanför vårt torp fanns kvar då, som i en saga. Där kylde vi mjölkkannorna och mamma sköljde tvätten.

Gert Winkler, cowboy som ekoodlar i Dammhagen

Brast isen under kälken kom man hem frusen och blöt. Jag var som Emil påstod mamma. Fast i snickeboa täljde man inte gubbar. Där blandade jag Klorex och socker för att med rörbomber skrämma grannarna. I snickeboa bor numera Peter och Marianne, som ordnat med berättardagen.

Peter Norrthon som i sin skog gömmer en sagans värld

Prästen på sin tid envisades med att kalla Sågen för Sagan, vilket nog var lika sannolikt som sågen. En sådan har inte funnits här, vad man vet. De gamla sa Saua, kanske präglat från fåren då landet var norskt.

Göran Hemberg. Och då kom grävlingen…

Filosoferande berättarproffset Göran Hemberg var kvällens clou. Han tog nypor från folksagorna och bjöd på en icke censurerad Törnrosa. Grönskimrande publiken i lövsalen sög i sig sagan som små barn.

Bäcken i serpentiner är en rest av isälven som formade dalen. I forna tider en vandringsled, samma led som vildgässen tar från Hällungen till Götaälv. Med myter som saltvägen för varor som klövjades från havet till sveariket. Att kung Öystein härskade i en borg på Bua slottsberg på andra sidan Hällungen är en annan myt. Med det finns spår efter fornborgen en bit norr om sagobäcken.

Mera: Memoarer från en gosse i Svenshögen.

Inga Lindström räddning för Film i Väst – och Hjärtum med omnejd?

I år ser miljoner tyskar på ZDF fem timslånga avsnitt av såpan med blonda Inga Lindström. Inga är döpt efter flickan i Astrid Lindgrens Wir Kinder aus Bullerbü. Varje sommar sedan 2004 kommer ett tyskt TV-team med RyanAir till Nyköping för att i Sörmland föreviga  blonda Inga bland herrgårdar och sköna landskap,  En romantik så sentimental att avsnittenb inte kan visas i svensk TV. Fortsätt läsa “Inga Lindström räddning för Film i Väst – och Hjärtum med omnejd?”

Barnaår i Ucklum. Läs Olle Länsbergs trasiga familjehistoria

Inte många upptäcker stenplattan på en gravvård några steg innanför grinden till Ucklums kyrkogård. Än färre inser att här ligger mamman till en av 1960-talets mest lästa författare, Olle Länsberg.

Två av hans böcker, Barnatro och Skilsmässa, baseras på en trasslig barndom – med avbrott för en lycklig tid i Ucklum.

barnatroElma ligger i samma grav som föräldrarna från Tjurbacken , ett småbruk i Ucklums dalgång ner mot Spekeröd. På gravstenen står: Simon Pettersson hustrun Maria. Det var där hos morföräldrarna Olle hade sin bästa tid när det krisade för föräldrarna. Uppväxten i Uddevalla och Mölndal  skildras i boken Barnatro, där den lyckliga tiden i Ucklum har fått ett par kapitel. Att tränga in i 1920-talet är ett gott skäl att läsa boken, som om den finns på biblioteket brukar gömmas i magasinet.äs Fortsätt läsa “Barnaår i Ucklum. Läs Olle Länsbergs trasiga familjehistoria”

Intagande Intagan i Hjärtum gav historielektionen klassen inte fick i gymnasiet

Från terrassen hade vi en magnifik utsikt över älven och fälten som fortfarande bär spår efter det stora skredet. Älven var betydligt smalare då innan den dämdes upp med ett par meter vid Lilla Edet i början på 1900-talet.

Under ett våldsamt åskväder i oktober 1648 släppte kvickleran strax nedanför Ingers tomt och 27 hektar proppade igen älvfåran. En 15 meter hög tsunami sköljde med sig järnbodar, edsbåtar och Åkerströms värdshus uppströms. Ännu fler dränktes när lerproppen lossnade och svallvågen krossade gårdar och sågar ända ner till Lilla Edet.

Läs mera...

Från Hjärtum löper spår till Europas litterära giganter

I mitten på juli 1795 lämnade författaren Mary Wollstonecraft sin dotter och barnflickan Marguerite i Göteborg och for norrut för att komma till Strömstad och Sydnorge. Vilken väg tog hon på den två dygn långa resan till gästgiveriet i Kvistrum, strax söder om Munkedal? I boken Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark, avslöjar hon inte mycket. Det var billigt att hyra posthästar för den egna vagnen för resan på de glest trafikerade vägarena skriver hon. 

Hennes reseberättelse blev mäkta populär och översattes till flera språk. Fast mindre populär i Göteborg. De som berikats av kriget levde i överdåd, med mycket sprit och mat. Damerna blev feta och fick dåliga tänder av allt socker och kaffedrickande. Dålig hygien och hunsat tjänstefolk bredde på avsmaken för staden.

Hjärtum ståtar med mer kultur än Svenska Akademiens Jayne Svenungsson från Intagan. Man glömmer Europas stora författare med koppling till socknen. Böckerna finns inte ens på Lilla Edets bibliotek.
Fortsätt läsa “Från Hjärtum löper spår till Europas litterära giganter”