Etikett: kultur

Berättarafton i går på Sågen i Ucklum. En perfekt plats för sagan om Törnrosa, inte med Disneygull utan den råa folksagan. Berättaren Benjamin, från Cornwall ursprungligen, är inte olik en friare som fastnat i törnet. I publiken damer i silverhår, som feer vakande en hundraårig sömn. I en trollsk lövskog med hasselsnår och måhända en hagtorn att sticka sig på. Lyss till Benjamins poesi.

Sagån bakom berättaren gör här en slinga där jag som barn drog upp bäcköring. Då var dalen en beteshage där jag hämtade korna eller red på Gullan och Sessan. Marken kallas Dammhagen efter kvarndammen. Kvarnen nedanför vårt torp fanns kvar då, som i en saga. Där kylde vi mjölkkannorna och mamma sköljde tvätten.

Brast isen under kälken kom man hem frusen och blöt. Jag var som Emil påstod mamma. Fast i snickeboa täljde man inte gubbar. Där blandade jag Klorex och socker för att med rörbomber skrämma grannarna. I snickeboa bor numera Peter och Marianne, som ordnat med berättardagen.

Prästen på sin tid envisades med att kalla Sågen för Sagan, vilket nog var lika sannolikt som sågen. En sådan har inte funnits här, vad man vet. De gamla sa Saua, kanske präglat från fåren då landet var norskt.

Filosoferande berättarproffset Göran Hemberg var kvällens clou. Han tog nypor från folksagorna och bjöd på en icke censurerad Törnrosa. Grönskimrande publiken i lövsalen sög i sig sagan som små barn.

Bäcken i serpentiner är en rest av isälven som formade dalen. I forna tider en vandringsled, samma led som vildgässen tar från Hällungen till Götaälv. Med myter som saltvägen för varor som klövjades från havet till sveariket. Att kung Öystein härskade i en borg på Bua slottsberg på andra sidan Hällungen är en annan myt. Med det finns spår efter fornborgen en bit norr om sagobäcken.

Mera: Memoarer från en gosse i Svenshögen.