Ur Dagens Nyheter 1999-05-12

Av Ingemar Larsson / Lindmark

En tidning på Internet där man med ett klick på en digital karta får fram artiklar som handlar om en aktuell plats. En innovation från DN:s pressarkiv eller någon annan stor drake på nätet

Det är en av landets minsta tidningar, Ucklumbladet, som i år kommer med denna nyhet i mediavärlden. Bladet är en bygdetidning som förutom utgivningen på nätet delas ut gratis i åtta hundra brevlådor.

Den digitala kartan matar från databasen fram artiklar om sevärdheter och andra begivenheter i socknen. Ett fotoalbum med nya och gamla bilder från bygden finns redan på nätet. Webbtidningen fungerar samtidigt som en digital hembygdsbok och som en turistbroschyr för digitala vandringar.

Hem till byn finns i allas våra hjärtan. Ucklum i Bohuslän är en socken som vårdar den kärleken, nu också med en egen tidning som engagerar många i bygden. Småbrukaridyllen har blivit ännu stillsammare sedan E6-an flyttat till nya motorvägen västerut mot Stenungsund. Det tar lite drygt en halvtimme till Göteborg och pendlare flyttar in.

Det behövs en eller annan generation för att bli Ucklumbo sägs det. Men det är framför allt inflyttarna som engagerar sig i en tidning, som enligt programförklaringen skall slå vakt om Ucklumandan, med fokus på bygdens historia.

Nenad Mihajlovic, född i Belgrad och till vardags IT-samordnare på Spårvägen, skriver om lokalnyheter och det är han som snickrar till den digitala kartan. Inflyttad är också skolans nättekniker, Leif Ljungdahl, som först tyckte att ett lokalt nyhetsblad var det dummaste han hade hört. Han är en av de flitigaste skribenterna och hjälper Bodil Lundberg med layouten. Stefan Ekström, som är nätadministratör på Telia, blev webmaster. Mellanstadielärare Kerstin Eriksson är projektledare och hon bor inte ens i socknen.

Det hela började med att Ucklumskolan lyckades bli en av KK-stiftelsens pilotskolor och då fick bidrag för ett projekt som döptes till Kunskapshuset. Skolan mitt i byn skulle leva i verkligheten i samspel med föräldrar och föreningar var det tänkt och så blev det.

– Eva-Christina Mattsson, som också är projektledare, och jag bjöd in till en träff och det är sällan som vi lärare får en sådan respons berättar Kerstin Eriksson. Hösten 97 var projektet Ucklumbladet igång. Det var tur att skolan hade nattlarm så att styrgruppen med föräld- rar och lärare måste sätta punkt för sina möten.

Skolans datasal blev redaktion och Internettidningen fick husera på skolservern. Många var villiga att dra sitt strå till redaktionen. Föräldrar bidrog med datakunnande; inte bara för tidningen utan som lärare för ett antal noviskurser i data, dit både mammor och pensionärer vågade sig. Att en pappa ägde ett tryckeri underlättade. Ucklums förenade föreningar, UFF, sköter bladning och utbärning till brevlådorna. Allt sker ideellt utan att någon får ett öre i ersättning. Detta är byalags- anda när den är som bäst och det brukar lysa i skolfönstren till långt fram på nattkröken.

Sju föreningar deltar i byalaget UFF och de får nu sällskap av föreningen Kunskapshuset, som tar över som motor för tidningen. Det gäller inte minst finansieringen, eftersom KK-pengarna är förbrukade. Det finns många lokala reklamtidningar med textutfyllnad men detta är något annat. Max 10 procent av tidningen får fyllas med annonser. Pengarna får man in som frivilliga bidrag från läsarna och som sponsring från ortens småföretag.

En bläddring i senaste numret ger prov på tidningens profil. Anna-Lisa Edvardsson, 80 år och flitig som hembygdskrönikör, skriver om Tilda Glader. August Dahllöf, som är 14 och ingår i redaktionen, förklarar fikonspråket på Internet. Hans mamma Annika ger råd i den svåra konsten att tillaga en äggost, som är bygdens delikatess. Nostalgin späds på med artiklar om kvarnar och bygdemål. Nenad skriver om hur gamla E6 görs om så att byn får en egen rondell och Gottfrid Hansson berättar om sina 35 år som snöröjare.

Alla får skriva i tidningen och den blir på så sätt också ett testamente till eftervärlden. Viktiga inslag är också insändarspalten och kalendariet med pubaftnar, sångkör och annat som är på gång.

– Vi brukar krydda våra e-mejl med tidningens nät-adress så att den sprids som kedjebrev ut över världen säger Nenad Mihajlovic. Nättidningen fungerar som en virtuell hemvändardag för den läses av sockenbor i förskingringen, till och med borta i Amerika.

Samhällsdebatten låter man andra media sköta. Stoff saknas annars inte för Stenungsunds kommun är västkustens Motala, med bland annat porrklubbsbesök. Kassakistan är tom så från kommunen kommer inga bidrag – och frågan är om man vill ha några, för oberoendet är viktigt. Kanske kan byns egen tidning ses som en revolt mot det storvulna.

Ucklumbladet har inspirerat efterföljare på andra håll i landet de fyller otvivelaktigt ett tomrum. Är vi färre än 100 behövs inget massmedium, vi håller oss underrättade ändå. Är vi fler än 10 000 fungerar tidningar, radio och tv.

Men däremellan finns ett vakuum och vi vet ofta mer om vad som händer i stora världen än i närsamhället. Kanske kan man tala om en ny slags folkrörelse som växer upp ur gräsrötterna, på samma sätt som studiecirklarna för hundra år sedan.

I dagarna söker Ucklumskolan EU-bidrag för Kunskapshuset, Ucklumbladet inräknat. Vem vet, Internettidningen kanske placerar sig på Europakartan med en tysk och engelsk version vad det lider, där Norgeturister fångas in med karta och bygdearkiv.

Mellanstadieeleverna är redan igång med personliga digitala portföljer som skall följa dem från förskolan till nian. Elever kan på så sätt glädja mor- och farföräldrar med ett personligt ”Ucklumblad” på Internet.

Sjätteklassarna stoltserar med ett pris från Arla för sin hemsida. Med den nya tekniken kan elever ha kontakt var de än befinner sig och kanske behåller de den kontakten långt efter det att de lämnat skolan. Ucklumbladet med vidhängande privata skolportföljer skulle kunna bli ett virtuellt skoljubileum, som ständigt pågår.