Med bil kan man ta sig till Sandbacka där Älgbergets B&B har en parkeringsficka.  I första backen vidgar sig vyer söderut över Sandbacka bort mot Buxeröd.

2) Vandra Sandbacka – Hälle

Starta videon vid 4.43

Södra Hultet / Håltet under Sandbacka

22 mars 1594. Oslobiskopen Jens Nielssen med uppvaktning rider förbi Buxeröd och skriver om prästvägen till Ödsmål: ”Så drog vi över en bro kallad Buxerö bro över en mosse strax söder om vattnet Hällungen. Bron har sitt namn från en gård ett pilskott från bron. Sedan drog vi uppför ett berg kallat Kierlingsbrecke. Så mot väster och nordöst åtta eller tio pilskott,  över ett klev (höjd) kallat Galteklevet”. Kierlingsbrecke tolkas som Hultåsåsen och Galteklevet är backen över sockengränsen Ucklum – Ödsmål.

Efter första liden längs Fläskåsen fås belöningen, en milsvid utsikt över Hällungen.

Branta Hulteliden tar på krafterna. Till och med en mountinbike måste ledas. Prästerna påstods använda grankasor som pulkor utför de isiga backarna. Därför tog de gärna över Hällungen om isen bar eller om det fanns en villig roddare.

Att ta hem ved till Sandbacka och Hergusseröd från böndernas mark på Hultet gick väl an. Värre var att med tidens små hästar frakta virket åt andra hållet till kusten. Tunga lass, som husstommar, kördes och flottades på Hällungen till Talbos vik och över Åh. Ända till Starrkärrs brygga om köparna fanns på öarna.

Nyårsdagen 1589 sågs ett långt följe passera här anförda av länsherren Henrik Gyldenstierne. I en av slädarna låg ett påpälsat par, danska tonårsprinsessan Anne och skotske kungen James I. Efter bröllopet i Oslo har de övernattat i Ucklum och är via Norum på väg till fest på Bohus slott. Resmålet är Kronborgs slott i Helsingör och sedan till Skottland. Där regerar paret med tiden även över England, som en början på Storbritannien.

---

Torpen södra Hultet

Det fanns två torp här på Sandbackas mark. Lagården för det andra finns kvar men huset är rivet.

Stigen norr om byggnaden löper en stig 300 meter mot nordost. Där på Herrgusseröds mark nära stupen till Hällngen finns en stengrund efter torpet där avdankade soldaten Johannes Krok bodde med andra hustrun Laurina fram till sin död 1891.

Som granne en bit norrut hade Krok före detta soldaten Anders Johan Abramsson Häll, död 1918. Med rester efter torpet även här. Sedan folkskolan blev lagstadgad 1842 måste socknen ordna med lärare. Valet föll på Johan Petter Lundberg som varit mindre lyckad jordbrukare i Ucklum och Jörlanda. Nu var torpare i Sandbacka och ett arbete som tegelmästare i Göteborg var kanske en merit. Rekommenderade årslönen var 350 riksdaler och Lundberg utlovades 300, men fick nöja sig med 250 med Hultettorpet under Sandbacka som boställe. 1843 titulerades han folkskollärarelev innan han fick några veckors utbildning på seminariet i Göteborg. Det blev knapert för hustrun Helena Esbjörnsson och de fyra döttrarna. Och långa vandringar till ambulerande skolor i rotarna. Som mest hade Lundberg 200 elever, inte bara för folkskolan utan också konfirmationsbarn och dessutom lära gamla som inte kunde läsa.

---

Norra Hultet / Håltet under Herrgusseröd

Gårdarna i Herrgusseröd äger skogen närmast Ödsmål. Soldattorp fanns redan tidigt 1800-tal med namn som Peter Ek, Anders Dristig och Herman Dram .

Intill det första huset man ser till höger vid Hultet fanns soldaten Johannes Krok första stuga nergrävd i backen. Inga spår ses inte heller efter hans andra hus som låg under nuvarande gula huset, två hus bort sett från bilden) . I torpen under södra Hergusseröd födde han upp sju barn 1840-1870 med fruarna Britta och Laurina.

I ekdungen till höger på bilden hade soldaten Anders Abrahamsson Häll sitt torp under norra Herrgusseröd.

Gränsen mellan Ucklum och Ödsmål går i backen efter norra Hultet.  Hundskylten ovanför backen pekar mot Cheers kennel med golden retrievers. Adressen är Ribbetegen fast stället är egentligen ett gammalt soldattorp under Buxeröd i Ucklum. En soldat hette Abraham Dristig.

Det sägs att vargar jagade prästerna efter vägen. Värre var det för ungarna som vaktade får och getter på ljungheden. Historien upprepar sig. Ett strövvarg dök några meter framför en granne som häromåret gick med sin labrador vid sockengränsen.

---

Ribbetegen i Ödsmål

Längre fram kommer vi till ett femtal villor på mark avstyckad från Ribbtegens inägor. Mellan husen löper till höger en skogsbilväg norrut till gårdarna Drammerseröd och Talbo. En avstickare till Börsflog med sikt ända till Marstrands fästning får bli till en annan gång,

Vägen mynnar ut vid forna torpet Nordlyckan som Johan Berndtsson byggde sedan han 1883 flyttade från gårdsbruket på Ribbetegen.

Namnet Ribbetegen kommer från Helge Reb som hade Ribbetegen som utgård under Ribbenäs nära Ödsmåls kyrka. På 1600-talets såldes Ribbetegen till Margareta Huitfeldt på Tjörn och blev då gymnasiehemmen för hennes stiftelse.

Efter vägkröken syns gårdens gamla ladugård till vänster. Timrat på det gamla sättet utan en enda spik.

Ambernt Petrusson titulerade sig som bonde då han och hustrun Maria Berntsdotter övertog föräldragården från hennes bror Johan 1883. I Ucklums kyrkbok står de som torpare i Grössby Nordgård då Anna föddes 1876. Johan och hans familj fick i stället klara sig på torpet som han byggde Nordlyckan strax intill Ribbetegen.

Inkomster från skogen behövdes för marken var mager. Ambernt högg ved som han sålde i Stenungsund. Styrkt av brända drycker kom han hem och klådde upp sönerna, För som han sa, hade de inte gjort något sattyg så skulle de nog göra det.

Livet i obygden var hårt. Ett tingsprotokoll i 1800-talets början avslöjar hur stöldgods, 24 alnar bommullslärft bland annat, upptäcktes hos Marias farfar Johannes Bengtsson på Ribbetegen. Det kom från hans brottsliga gärning i bygden ihop med ökände boven Henrik från närbelägna fattigtillhållet Raden. Ryktet gick att det fanns ljusstakar gömda i Örevattnet, sjön där Ribbetegsbarnen brukade bada.

Lika knapert var det för Marias föräldrar på Ribbetegen. Pappa Bernt sattes på undantag 1880 och när han dog i gulsot tio år senare uppgick bouppteckningen till 21 kronor. Allt som finns kvar av boningshuset bakom lagårn är en hög med tegel och bräder.

På den tiden fanns en kvarn på Ribbetegen. Tillfället att vattna hästarna förklarar att gården var ett populärt rastställe mellan Ucklum och Ödsmål. Om där fanns en lönnkrog går inte att belägga, vare sig då eller nu. Men i ett tingsprotokoll står att en person som mördat i Ucklum hade övernattat på Ribbetegen.

Ribbetegens dåliga rykte hindrade inte att Bernt Johanssons son August Bernsson från att gifta sig med en skollärardotter från Ekenäs och flytta till Göteborg. Affärerna där gick så bra att han etablerade ett av stadens första kafferosteri.

I unga år hann Anna med både dans på bal och går i kyrkan. Ungdomarna brukade vandra prästvägen samma söndag till två högmässor.  Så religiösa? Nej, det var för att träffa pojkar påstod Anna. Därför stod de ut att höra schartauanen Nyblom i Ucklum och hans trosfrände Franck i Ödsmål predika i både två och tre  timmar.

Anna serverade på ett bokkafé i Göteborg. 1900 fick dottern Alice med en sjöman från Ödsmål. De var trolovade men han dog strax före bröllopet i blodstörtning från sin tbc. Ambernt Petrusson avled 1902 och Anna flyttade hem till Ribbetegen för att hjälpa mor Maria.

Maria friköpte gården från Hvitfeldsta stiftelsen 1813 men skötseln blev för tung för de två kvinnorna. De flyttade därför till Hyllerhagen under Skälbergshagen i Ucklum.

August Bernssons två söner blev rörläggare. Gustav (Gusten) med stor firma i Göteborg. Botte, med det stolta namnet Botolf Napoleon, var familjens svarta får. Han blev rörmokare på Svenshögens sanatorium där han fick vård för sin tuberkolos. Efter första världskriget byggde han hus på Ekelyckan i Ucklum, vilket var på Sågens mark vid Hällungen. Där hushållade Anna Petrusson / Pettersson tills kusinen Botte dog 1942.

Johan Adolf Johansson från Göteborg köpte Ribbetegen 1914. Dottern Veila bodde ensam 45 år på gården, som då planterades med skog och styckades till sommargäster.

Maria Petrusson / Berntsdotter med dottern Anna och barnbarnet Alice flyttade till Ucklum. Alice gifte sig med Sigurd från Ödsmål och flyttade till Göteborg.

---

Fattighusen på Raden

Markerna längs vägen ner till Kläpp döljer rester efter fattighusen som fanns här fram till 1924 då hjonen fick flytta till ålderdomshemmet.

I det första, snett mittemot Maries, bodde avdankade soldaten Brinken. Som säng hade han en urholkad trädstam med hål för armar och ben. När han blev sängliggande för gott borrades ett hål i väggen så att han kunde sippa spriten i ett halmstrå från flaskan utanför. Annars dracks den ur direkt. Slutligen såldes Brinken på auktion till en bonde i Berg. Men Brinken blev kvar för som han sa ”har man köpt något får man komma och hämta det”.

I Ucklum gömdes hjonen uppe i väglösa tassemarker. I Raden var skammen mer synlig. En man bodde nere i en jordkällare. Man kan ana hur husen såg ut från Tornborgs stuga norr om vägkrysset, på gränsen mellan Hälle och Kläpp. Rallaren och före detta soldaten Johan Axel Tornborg flyttade dit med sin Alma under första världskriget. Huset överlevde som sommarstuga för dottern Alice Wikström.

Från krysset gör vi en kort avstickare på Stenungsundsvägen förbi gården i Hälle. På andra sidan väven låg Stoltelyckan (lycka=liten åker) med Stollten och Stollta. En bit längre ner bodde Gunnar Lindahl under många år i huset han övertog efter sin mor Anna.

Huset är borta men många minnen finns kvar. Ett original kanske men tekniskt begåvad. Han fotograferade med magnesiumblixt på tillställningar i bygden. Bilderna framkallade han, även film som lämnades i affären vid Ödsmåls station.

Problemet på kalasen var att han luktade av getterna som han tillsammans med hönsen hade i bostaden. De fick vara kvar i finrummet då socknen såg till att placera Gunnar i en byssja vid sidan om.

Försörjningen kom från utkörningen av Göteborgs-Posten för uppfinningarna gav nog ingenting. Det påstods att tyskar lurade honom på ett patent för trådlös överföring av elektricitet.

Källor:

• Ödsmåls hembygdsförening. Ödsmålsbygden del 4, Sköttegården, Järnblästen, Ribbetegen …
• Ucklums Hembygdsförening. Berättelser och Ucklums kulturhistoriaoch folkliv.

/ Av Ingemar Lindmark