Elektroniska mjölkbord i Hjärtum? Löser e-handelns problem med sista kilometern?
Kollade häromdan vilka e-handlare som kan leverera till vårt torp. Coop kan komma med en matkasse och möjligen någon enstaka till. Annars inga paketleveranser om de inte ryms i brevlådan. I stället får paketen hämtas i Lilla Edet eller Stenungsund. Då kan man lika gärna handla där.
Sista kilometern är e-handlarnas huvudvärk, så dyrt att de struntar i glesbygden. Finns det smartare sätt?
Förr var det enklare. En signal till järnhandlaren eller andra affärer och grejerna kom med mjölkbilen. Paketen samsades på pallen med tomflaskorna från mejeriet.
Ett slags elektroniska mjölkbord börjar dyka upp i butiksgallerior. Paketen spåras i appen och sedan öppnas luckan i e-handelsskåpet med en kod.
Livsmedelskedjor prövar liknande e-handelsskåp med plats för beställda matkassar, även för kyl/fryst. Förutsatt att man befinner sig på en större ort. Knappast i glesbygden.
Här öppnas möjlighet för innovatörer. Samordnas logistiken blir det billigare. Vi väntar på ett slags mjölkbord om någon utvecklar appar och elektroniken i skåpen.
Scenario
På väg från jobbet kollar du appen om det finns paket och matkassar som ska lämnas längs din färdväg. De är inlämnade in hub av flera speditörer och butiker i Trollhättan och kanske också i Lilla Edet. Du öppnar luckan med koden du får i appen. Läser sedan streckkoden så att mottagarna vet att varorna är på väg.
Väl framme lämnar du paketen i ”mjölkpallsskåpen” vid vägen. En kodavläsning igen och pengar tickar in på kontot. Lite mer om om du lämnar i ett skåp utanför en villa. Ett snickeri söder om kyrkbyn säljer skåpen för den som inte vill hamra själv.
I Hjärtums kyrkby sitter skåpen i en obemannad robotbutik, där det säljs varor man vill ha ofta. Den som är registrerad öppnar dörren med mobilen, som också läser koden på varorna. Och sedan sköter betalningen över nätet. Samma rutin finns för att hämta e-handlarpaket. Se pionjären Lifvs, nu med 200 landsbygdsbutiker.
Amazon har hakat på trenden. För konkurrensen skull föredrog Hjärtumborna en öppen distribution efter samma modell som för öppna fibernät. Socknen var först till kvarn och fick utvecklingspengar från Vinnova. I konkurrens med Lindholmens Science Park vars filial i Västerlanda experimenterar med obemannade glesbygdstransporter.
Hogia i Stenungsund kan logistik och utvecklade datasystemet. Maggans tös programmerade en app så lyckad att hon startade ett IT-företag i Utby. När gårdsbutikens ägare inte sköter påfyllning i butiken kör han ut grönsaker och paket till mjölkpallsskåpen.
Fast numera får Hogia slåss om programmerarna. För IT-företagen poppar upp i Hjärtum tack vare socknens öppenlogistikmodell som sprider sig i landet. Så smått också i övriga världen.
Trender
På 60-talet såg lanthandlarna kunderna köra förbi för att handla i Lilla Edet eller inne i Trollhättan. Som i sin tur fick slå igen då köpladorna bredde ut sig i Överby och Torp. Där möts man detta år 2025 av tomma lokaler och öde parkeringar, särskilt märkbart efter att Amazon och andra e-jättar etablerat sig Sverige. Prognoserna för e-handeln har slagit in med råge.
Men för sista kilometern ute i bygderna spirar en ny distribution, inte olik den för ett par generationer sedan. Den lokala ekonomin blomstrar och man byter grejer med varandra. Potatis och mjölk växlas mot hantverksjobb.
Egentligen en historisk upprepning. Den som ville säja färska lingon fick lifta till kyrkan bak på trillan. Visserligen till taxeringsnämndens förtret. Hönsen sågs som naturaförmån och räknades av nämndens ordförande. Bad man snällt fick man lifta med mjölkbilen. Mest vid större helger skickade bönderna med motböcker för inköp i stan. Vid leveransen hörde det till att chauffören bjöds på en sup som tack för hjälpen. Ingen dikeskörning för lastbilen hittade som en gammal häst på byvägarna. Utan att stoppas för landsfiskalen brydde sig inte. Utom en gång då poliser bad aningen beskänkte mjölkköraren lukta efter spritdoft hos en annan stoppad bilist.
Vi bondpojkar satt på mjölkborden och såg avundsjukt på staborna i sina bilar. Jag flyttade till Stockholm för att få råd med bil och en stuga på landet. När jag idag svänger in till torpet ser jag hästar beta på var och varannan gård. Före detta sommargästungar och andra stabor har bosatt sig permanent och skaffat nya tidens statussymbol, en häst. Som antagligen går att hyra på Hjärtum Share.
Delningsekonomin är en del i logistikrevolutionen som tagit fart med AI och mobilnätens G5. Varför köpa en jordfräs om man kan hyra hos en granne? Eller hans bil, om den är ledig i bilpoolen. Går inte bussen på helgen så finns Hjärtums variant av Uber. Och som sagt, vem ids åka till stan och handla längre?
Av Ingemar Lindmark
Tillbaka till framtiden: Ucklum 2050 inspirerat av Ucklum 1850.
Lämna ett svar