Djupsinniga kulturbärare i jämmerdalen mellan Spekeröd och Ljungskile
♦= klicka karta
Läs mera:
- I dödens skugga. Författare runt Svenshögen bjuder på resor till barndomen
- Barnaår i Ucklum. Läs Olle Länsbergs trasiga familjehistoria
- Från Hjärtum kan spår skönjas till Europas litterära giganter
Ellen Mattson
Ellen Mattson, född 1962, skriver från bostaden Branseröd ♦ söder om Ljungskile. Ofta om svåra relationer, om ensamhet och gemenskap. Hon växlar från 1800-tal i Glädjestranden till sin egen tid. Bohuslänska naturen får skärpa med dofter, ljud och bilder. Som av allt att döma 1978 då Sandra i Sommarleken upptäcker lite udda kamrater i ett sommarställe vid Hakefjorden. Tid och rum talar för att boken berör Ellens egen uppväxt i Hällesdalen ♦, mellan Hakefjorden och dramatiska Ljungskogen. Inte heller långt från Grötån ♦, med ett tidigare gymnasiehemman som passar in lilla Toras värld i Glädjestranden.
Om Glädjestranden: ”Någonstans ifrån kommer Frank för att hjälpa till med gården tills morbror Arvid är tillräckligt gammal. Han gifter sig med Toras mor. Men plötsligt en dag när Tora är tio ligger modern död med ett dödfött barn bredvid sig. Kvar på gården blir Tora med två män som är olika som två människor kan bli: Frank och Arvid”. Ur Litteraturmagasinet.
Provläs Glädjestranden. Adlibris Glädjestranden
Om Sommarleken: ”Sandra är en känsligt tecknad romanfigur, full av längtan. Hon befinner sig i ett tonårslimbo där hon har lämnat barndomen och den gamla bästisen bakom sig medan hon väntar på att hennes rätta personlighet ska bryta fram och ge svar på frågan om vem hon egentligen är. ”Hon tänkte på den som en plog som stacks ner i jorden, fast omvänt, ett skarpt blad som sköt upp i luften, en sorts kraftfull växt av metall som saknade hänsyn och tvekan när den slog ut i skarpa skär.” Läs hela texten av Lena Kvist i Göteborgsposten.
Provläs Sommarleken. Adlibris Sommarleken
Olle Mattson
Olle Mattson (1922-2012)var bosatt i Hällesdalen med postadress Svenshögen. Mest känd var han för ungdomsböcker som filmatiserade Briggen Tre Liljor men han skrev också och sångtexter. Två av hans filmmanus är STV-adventskalendern Rulle på Rulseröd och Emilie Flygare Carléns Ett köpmanshus i skärgården.
Jag kommer ihåg Olle Mattson från julottorna i Grinneröds kyrka säger Erland Svenungsson.
”Olle Mattson använde gärna det karga och vindpinade Bohuslän som spelplats i sina böcker, samtidigt som huvudpersonerna i hans berättelser ofta kämpade i hård motvind. Så var det exempelvis i ”Fem ljus för Talejten” där läsarna får följa en ung pojke under koleraepidemien i Göteborg 1866.” Nekrolog i Svenska Dagbladet.
Erland Svenungsson
Erland Svenungsson är född 1944 på gården Kvartroneröd ♦ strax norr om Svenshögen. Bor permanent i Göteborg och annars på Orust.
I Svenungsson känner jag igen mitt eget livsspår. Han arbetade på gården tills han 18 år gammal började på Ljungskile folkhögskola. Författaren och läraren Gunnar Edman såg empatin hos Svenungsson och fick honom att söka till Socialhögskolan. Det blev en trefaldig akademiker utan vare sig realen eller studenten. Författandet tog fart med andliga sånger, i linje med bygdens psalmskrivande kyrkoherdar Carl Johan Nyblom och Henrik Ringius.
Prästbanan tycks given för släkten befolkas av prästkragade rotade i bohuslänsk religiositet. Pappan var politiker och lantbrukare. Kanske därför som naturen och själslig odling ligger nära i Svenungssons författarskap. Först socionom och sedan som psykoterapeut vid Lilleskogs själavårdsinstitut nära Alingsås. För många idag har legitimerade hjärnskrynklare ersatt prästen som coach för samtal. Med Svenungsson förenas rollerna i en och samma person.
Adlibris Fjärilens hemlighet: Vad rörde vid oss under den sista natten när ömheten fogade samman våra timmar, slog sina mjuka vingar över oss? … Du var döende när jag kom fram till dig. Om jag skulle få se dig ännu en gång måste det ske nu. Erland Svenungssons roman börjar i samtalet mellan två bröder i ett sjukrum där den äldre av dem utkämpar sin sista natt i livet. Deras sista samtal föder minnen och tankar om livets ömtålighet. Mitt i livet kunde de ha förlorat varandra – men så blev det inte. Den trohetspakt som de ristade in i trädets stam som pojkar och deras fascination över hur en fjäril kunde flyga höll in i ett liv som var starkare än döden, den död som kom i den sista nattens gryning..
”– Jag är inte så verbal, har faktiskt varit väldigt tyst i mitt liv. Även som präst. Skrivandet passar mig mycket bättre, säger han och ler, när vi slår oss ner bredvid hans kakelugn.Hans roman “En gång på jorden” är desto mer ordrik. Formen utgörs av femton brev från en far till sin son, som är soldat i Bosnien. Tre generationer män finns med, och innehållet är till viss del självbiografiskt, med teman från Erland Svenungssons eget liv. Som grubblerier över mansidentiteten, skilsmässans smärta och vad det här livet egentligen går ut på. Upptakten till såväl boken som idén bakom boken är visningsrummet på sjukhuset där Erlands döde far ligger.” Om Berättandets terapi i tidningen Dagen.
”Det är mycket vemod och mycket stillsam kärlek i prästen och psykoterapeuten Erland Svenungssons (självbiografiska?) berättelse om en man och hans äldre bror. Det är broderns sista natt i livet och tiden därefter, ett samtal mellan bröderna och ett samtal den överlevande brodern senare för med sig själv och sin döde bror, så som man gör, när någon älskad har gått bort. Man hör såväl präströsten som terapeutrösten i texten, men också rösterna från den lille pojken som såg upp till sin storebror och den friske men slitne medelålders mannen som nu kanske kommer att gå om storebror i ålder”. Lena Köstner om Fjärilens hemlighet i Uppsala Nya Tidning.
Carl Javér
Carl Javér, född 1972, skriver manus och regisserar i ett kollektivet Vilda Bomben Film AB / Dokumentärfilm AB i Göteborg. Tidigare producent på Sveriges Television; uppmärksammad för Kraschen, som dokumenterar ekonomiska världskrisen.
Flytten till Sågen/Vollmarsvik ♦ knyter an till hans produktion Freia och Wannabeindianerna. Med manus och regi skildrar Javér hur Freja, 14, slits mellan mediterande exhippies i (Svenshögens) alternativby ♦ och mopedburna kompisar i skolan (Stenungsund). Vilset letar hon en kompass för sitt liv; ett sökande som präglar flera av hans filmer.
Javér och hans kollega filmade under ett år tonåringarna Sandra, Zara och Nicki i deras knepiga kärlekssökande. Resultatet blev timslånga kortfilmen Alla finner kärlek utom jag. Se den här.
”Vilda Bomben är etablerat som ett av Sveriges främsta dokumentärfilmsbolag, bland annat genom Javérs film Freak Out från 2014, som hittills har vunnit ett tiotal priser på filmfestivaler. Ambitionen är att växa ytterligare. Det vill Vilda Bomben göra med en annorlunda bolagsform. ”Det som skiljer oss från andra bolag är att varje filmare äger upphovsrätten till sitt verk, sin kreativa insats. Vilda Bomben ska fungera som en kreativ samlingsplats” säger Carl Javér för ETC.
Filmteamet har sopat hem priser på filmfestivaler med Freak out. År 1900 köper fem konsumtionströtta ungdomar en kulle i Schweiz. Alternativsamhället Monte Verita bygger på fri kärlek, fred, feminism och grön kost. Hippiepionjärerna speglas mot vår tid.
”Samtidigt vidgar regissören Carl Javér bilden genom att följa ödet hos dem som passerade kollektivet och skildrar på köpet allt från psykiatri till protofeminism och konst, samt ger en fascinerande skiss av den amerikanska hippierörelsens historia.” Ur Svenska Dagbladet.
I oktober 2018 hade Javer film Rekonstuktion Utöya en hyllad premiär. Fem överlevare från massakern ger underlag fören studioinspelning. Aktörer rekonstruerar där överlevandets problematik. Inspelningen blir så att säga en del i handlingen. GöteborgsPosten. iTromsö. NRK.
Peter Apelgren
Döden i en skrattspegel. Så kan Peter Apelgrens och hustru Anna Mannheimers show “Döden – andra sidan e ni klara?” karakteriseras.
” – Ja. Anna och jag har levt ihop i 17 år eller något sådant och en gång i månaden kommer det upp att ”Peter Apelgren du skojar med mig, du tror inte på Gud på riktigt?!”. Jag tror på ett efterlevande, att jag – inte lika tjock och så, men ändå jag – kommer fortsätta att existera efter döden. Hon är helt övertygad att det är bom slut, kistlocket på och den eviga vilan. Det är en humoristisk föreställning där vi tar avstamp i det här snacket.” Läs hela texten av Hanna Strömbom i ETC.
”I ett roligt parti avhandlar duon praktiska detaljer kring begravningen: ”vem ska jag ligga med när jag dör”, alltså i vilken grav, med vilka familjemedlemmar. Till synes enkla frågor som försvåras avsevärt av nya familjekonstellationer, med ex-fruar och bonusbarn. Hur vill vi föras till vår sista vila, och hur kan vi egentligen förvissa oss om att våra efterlevande släktingar verkligen gör sitt jobb och strör ut askan i havet utanför Orust? Tänk om de bara öppnar fönstret när det regnar i stället? Peter Apelgrens skrönor är som mest oemotståndliga när han befinner sig bland skendöda tuppkycklingar i Ucklum eller firar fredagsmys med piller ur en död släktings medicinskåp”. Läs hela texten av Maria Domellöf-Wik i GöteborgsPosten.
Peter och Anna nymornar sagan om svinaherden som får prinsessan. Släktingarna Mannheimer i Göteborg med bankirer och advokater är rika som troll. Advokaten Sören Mannheimer blev politiker, socialdemokrat visserligen, men glänste i stadens kulturfernissa ihop med dramatikern Karin Mannheimer. Med dottern Anna som resultat.
Peter Apelgren, född 1959 i Göteborg, fostrades i en tillbyggd sommarstuga långt inne i Ucklums skogar ♦ . Förr väglöst land känt för stråtrövarna som rånade postvagnar. Uppfostran kan diskuteras efter att ha hört Peters ståupperi.
Pär Lagerkvist
Wikipedia Libris IMDb, Gäst hos verkligheten: Wikipedia Adlibris
Pär Lagerkvist, född 1891, återvände gärna till barndomsminnen på järnvägsstationen, där pappan var anställd. Livet i sexbarnsfamiljen var strängt religiöst och banden till föräldrarna var starka. Bibliskt präglade tron rubbades för ynglingen som redan under universitetsstudierna ville bli författare. I ett kringflackande liv skrevs flera diktsamlingar. Själslig oro och skral ekonomi bidrog till att familjelivet med danskan Karen Sørensen och dottern Elin blev kort.
Efter skilsmässan 1925 gifte han sig med konstnärsänkan Elaine Sandels, född som skeppsredardotter Hallberg i Uddevalla. Året efter fick paret i Fiskebäckskil tvillingarna Bengt och Ulf. Sedan flyttades sommarboendet till Rönnäng på Tjörn. Ett flitigt författande med dikter och böcker som Bödeln belönades 1951 med Nobelpriset – kort efter utgivningen av Barabbas. Havet utanför Tjörn gav diktaren tröst. Döden satte spår i skrivandet: från mormors under hans tonår till dotter Elins några år före han själv dog 1974.
Hör Bo Sundström och Frida Öhrn sjunga samma dikt.
”Brombergs har gett ut hans ”Samlade dikter” på nytt och även flera av hans romaner, nu senast ”Barabbas” från 1950. Året efter fick Lagerkvist Nobelpriset.Han fortsätter att ställa svåra existentiella frågor i sitt författarskap, men han gör det på ett språk som är ett under av klarhet och enkelhet. I ”Barabbas” är tron i centrum. Lagerkvist har kallat sig själv ”en troende utan tro, en religiös ateist”. Han ville tro och närmade sig också sin moders fromhet i stämningsfulla dikter som ”Det är vackrast när det skymmer” och ”Nu vänder mor sitt bibelblad”. K G Hammar har skrivit förordet till nyutgåvan. Romanen inleds med orden ”Alla vet hur de hängde där på korsen och vilka som stod samlade omkring honom”. Kanske var det ännu så när boken skrevs, menar Hammar. Det fanns bakgrundskunskaper hos Lagerkvists samtida läsare som nog inte finns i dag. Men en klassisk text har förmågan att i alla tider skapa starka möten med läsarna.” Läs texten av Ann-Charlotte Östman om boken Barabbas i Litteraturmagazinet.
Eskil Franck
Eskil Franck föddes i Uddevalla 1950 och växte upp med föräldrarna, kyrkoherdeparet Gerhard och Margit Franck och två äldre systrar i stadens prästgård. Henrik Schartau satt på Gerhards axel, ärvd från pappan Ernst Franck, prost i Ödsmål ♦ och predikare på Svenshögens sanatorium ♦. Släkten befolkades med präster under 200 år. Ernst Franck med sina två hustrur befolkade den ytterligare.
Uppe till höger dottern Margit gift med prästen Gunnar Svenungsson. Gunnar är Erland Svenungssons farbror. Paret Svenungsson fick sonen Henrik, biskop och kungaparvigande överhovpredikant i Stockholm.
”Eskil Franck avslutar sin gripande bok, Giv mig, min son, ditt hjärta, med följande citat som han har hämtat från Amos Oz bok Hur man botar en fanatiker: »Vem har egentligen den rätta tron?
Och i den här berättelsen svarar Gud: ›Om jag ska säga som det är, min son, så är jag inte religiös. Jag har aldrig varit religiös, jag är inte ens intresserad av religion›». Orden fastnar lätt och känns skrattretande befriande. Det är skönt med en Gud som i alla fall inte är religiös! Religiositet och kristen tro har för Eskil Frank varit en ständig
följeslagare och utmaning. Nu har han lagt av sig bördan i ord och handling. 2006 avsade han sig sitt prästämbete i Svenska kyrkan efter trettio yrkesår.” Ur Tidskrift för politisk filosofi.
”Jag minns att jag blev mycket besviken när han tackade nej till att bli biskop i Göteborgs stift efter Bertil Gärtner. Sedan var han under sju år rektor för pastoralinstitutet i Uppsala och kom att betyda mycket för många blivande präster. Detta gällde i särskilt hög grad dem som kommit från en liknande bakgrund som Eskil Franck, en gammalkyrklig patriarkal och dogmatisk form av kristendom.
Först var det i frågan om kvinnliga präster och sedan om homosexuellas plats i kyrkan som han fronderade mot sitt ursprungs negativa hållningar. Han var färgstark och profilerad. I samband med ett prästmöte i Uppsala på 1990-talet sågs Eskil Franck högst upp på en stege utanför Uppsala domkyrka där han symboliskt spikade fast 95 nya teser om kyrkans reformation liksom Martin Luther gjort 1517, som en upptakt till den lutherska reformationen. I samband med ärkebiskopsvalet 1996 förde många av hans tidigare elever på pastoralinstitutet fram honom som sin kandidat. Han placerades i tredje förslagsrummet.” F ärkebiskop K G Hammar i Smålandsposten.
”Det är om vägen dit han skriver och det är en resa som fängslar och griper. En själs historia, naken och levande. Fromheten i den trygga, men också ängsligt kontrollerande, schartauanska miljön som han växte upp i – där slutenheten bara balanserades av det faktum att kyrka och samhälle var så intimt sammankopplade – präglades av gränser mot världen och vakthållning kring ”rätt lära”. Franck skriver: ”Den Gud jag uppfostrades med gjorde rädslan stor”. Det gällde att hålla sig på den smala och rätta vägen. Gossen Eskil ville vara konsekvent och bäst på det, men han ville också förstå varför han inte fick spela fotboll på söndagarna. Något nöjaktigt svar fick han inte.” Läs hela bokanmälan av Andreas Larsson i Smålandsposten.
Gunnar Edman
”Det handlar om uppochnervända värderingar. ”Barnet buret bär den vuxne” som författaren Gunnar Edman uttryckte det i en boktitel från början av 1990-talet med en för Edman typisk ordlek. Det är julnattens dubbla budskap han försöker uttrycka. Det handlar om att vi ska visa barnen omsorg, bära dem. Men det handlar också om den djupa erfarenheten att när vi bär barnen bär de oss. När vi bryr oss om barn föds barnet inom oss, och det är den erfarenheten som bär oss genom livet.” F. ärkebiskop K G Hammar i Aftonbladet.
”1949 kom Gunnar Edman med hustru Norma och sönerna Stefan och Thomas till Ljungskile. I Villa Charis strax söder om folkhögskolan ♦ inredde han en ”skrivarlya”, samtidigt som han på deltid undervisade i litteratur och livsåskådning på skolan. Om människans eviga längtan efter mening och sammanhang handlar merparten av Gunnars ca 35 böcker, t ex Skuggbild och verklighet, Att bli över, Den stora bejakelsen och Den skingrade mosaikens bild.Han skrev också essäer om naturen, t ex Ett solvarv och Solbågens färd. Och två ”Emil”-böcker – sex år före Astrid Lindgrens busfrö i Lönneberga!. Dråpliga skildringar av originalen i 20-talets Marstrand, Emil i Mystiska Huset och Emil har något i kikarn;” Hämtat från Ljungskilebloggen.
Harry Martinson
Föreningen av naturvetenskap och kristen tro. Människans längtan efter mening och sammanhang – ibland med en själskris. Det var teman som präglade Edmans dryga trettiotal böcker. Likaväl som hos Harry Martinson.
Martinsson var livrädd för att åka bil, vilket krånglade till resan från Trollhättan till vännen Edman i Ljungskile. Han hade fog för rädslan. Sommaren 1960 dog tretton personer i riksvägstrafiken de två milen förbi Ljungskile. Det var året Martinson kritiserade bilismen i diktsamlingen Vagnen. ”Om sommarkvällen när den välkända skalbaggssamlingen rinner ut genom tullarna på väg mot mål eller trafikdöd” lyder en strof.
En norsk sportbil körde 7 april 1960 på en mormor med barnvagn då de korsade riksvägen vid Ljungskiles badort Lyckorna. Kvinnan och barnbarnet, ett och halvt år, dog på platsen. 7 april 2017 blev Lena Wahlberg från Lyckorna, första offret för bilterroristen på Drottninggatan i Stockholm. Lena var en älskad lärare och mormor till Liam.
Lika mycket som Aniara höjdes till skyarna några år tidigare skåpade kritiken ut Vagnen. Bilen var då symbol för en eftertraktad teknikutveckling – som författaren satte i fråga. Tillsammans med det kritiserade nobelpriset bidrog nog motgången till depressionen. I sin tur kanske till harakirin med en sax i magen på Karolinska sjukhuset 1978. Man kan gissa att själsliga våndan som drabbade Gunnar Edman var en förenande länk.
Såddes Martinsons rädsla då han lungsjuk efter ett hårt sjömansliv gick på luffen? Som satte spår i jultidningen Hällungen 1961: ”Vid hundratals smärre vägskäl måste luffaren allvarligt räkna med dessa vederhäftighetens fästningar varifrån makt utgick åt alla håll”. I Nässlorna blomma skildras hur han sex år gammal utauktionerades sedan pappan dött av sprit och lungsot.
I Hällungens efterföljande artikel skriver doktor Gyllfe Wallentin om de två första decennierna på Svenshögens sanatorium: ”Av de som vid denna tid insjuknade i smittsam lungtuberkolos avledo drygt 80 % innom loppet av tio år”. Lungsoten då, på 60-talet var trafiken liemannen.
Enligt akademiledamoten Pär Wästberg har bara tre nutida svenska författare av högsta kvalitet nått ut över världen: Gunnar Ekelöf, Tomas Tranströmer och Stig Dagerman. Vi minns från skolboken Dagermans trafikdrama Att döda ett barn. 31 år gammal dog Dagerman av bilavgaser i garaget. Han bodde i Enebyberg inte långt från huset Jonas Gardell växte upp. ”Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga”. Så presenterar Gardell sin trilogi Torka aldrig tårar utan handskar.
Eva Sanner
Wikipedia Hemsida Smakprov Kärlek – handbok
Adlibris Passionskoden: ”Lev det liv du vill leva bli den du egentligen är. I Passionskoden får ordet passion en delvis ny innebörd. Det handlar inte bara om att behålla glöden i en intim relation med din partner, det handlar lika mycket om att leva det liv du vill leva och bli den du egentligen är. Det här är en bok både att köpa till sig själv och att ge bort i present till människor med öppna sinnen som är intresserade av personlig utveckling.Vi lever i en brytningstid där vi måste fråga oss vad vi vill och vad vi står för den här boken ger personlig vägledning och viktiga reflektioner om hur vi förhåller oss till oss själva och vårt nya samhälle. Prestation och görande påverkar inte bara hur vi förhåller oss till vårt arbete utan skapar också normer för hur vi ser på oss själva i relationer, föräldraskap, skapande och livet som helhet. Men mer är inte alltid bättre och vi är inte de biologiska maskiner vi i vissa fall förväntas bete oss som. Att leva det liv som känns som ditt, att bryta de normer som begränsar och att ta de steg som krävs för att bli en friare och mer passionerad människa, kan vara utmanande. I Passionskoden får läsaren följa med på ett utforskande av vad passion kan vara inom olika livsområden, vilka våra hinder är och vad som hjälper oss att göra det vi längtar efter och hur just detta ger hopp om en mer hållbar värld.”
Olle Länsberg
Se ”Barnaår i Ucklum. Läs Olle Länsbergs trasiga familjehistoria”.
“Alltför ung för äktenskap hade Jakob Andersson (Josef Länsberg), predikantsonen, en sommarnatt i kraft av sitt kött fallit för synden i bonddottern Olga Petrussons (Elma Simonssons) skepnad. Av stundens lust blev väntans olust. Ånger för Jakob och skam för Olga”. Ur Barnatro.
“Hela socknen beundrade honom för att han, bara tjugoårig, kunde dra in elektriskt ljus i gårdarna. Jakob (Josef) som dundrade runt i bygden på bygdevägarna i motorcykel med sidovagn, som hade fullt upp med invecklad kunskap och märkvärdiga idéer. Pastor Karl Anderssons (Otto Länsbergs) son från Uddevalla, som deltog i de äldres bönestunder, som kunde alla kristna sånger, Jakob, mannen som kom med ljuset, som kom med nya vridpåknappentiden. Så kär hon (Elma) hade varit. Så lycklig att han valt just henne”. Ur boken Skilsmässa.
“Malott (Maria Charlotta) var ett ljus, som ljuset tänt mitt i en kulturisolerad brännvinsdal. Vindpinade och karga var de grå tjurskallebergen som på båda sidor begränsade den långa och bördiga men knappt kilometerbreda dalen,utefter vars kanter gårdarna låg radade med jämna avstånd. Oh människorna som bodde där hade formats av naturen, av granitbergens vildhet och svartlerans tyngd, till ett släkte av ruvare men läggning för fanatism som, om den väcktes åt något bestämt håll, flammade upp, hednastark, hårdnackad och svår att kuva”. Barnatro.
“Vi på gårdarna försökte väl hjälpa, men vad kunde vi göra. Dom var fler än vi Vi hade så lite själva. Ibland slog någon ihjäl en ko eller ett får för oss. Det hände att dom slog ihjäl varandra och att dom rånmördade också. En av dom som bodde därinne var Adam. Dom hade också många barn. en av sönerna räddade sig in till Göteborg. Han har en stor affär idag för preventivmedel”. Malotte om folket vid Kvarnsjön ♦. Ur boken Skilsmässa.
/ Av Ingemar Lindmark
Lämna ett svar